AbstractsAnthropology

Archaeology and aDNA in Oceania

by Tom Johansson




Institution: Uppsala University
Department:
Year: 2016
Keywords: Ancient DNA; migrations; sweet potato; chickens; Polynesia; Oceania; South America; mitochondrial DNA; nuclear DNA; human DNA; archaeological theory; deconstruction; cultural evolution; paradigm shift; agency; Humanities; History and Archaeology; Archaeology; Humaniora; Historia och arkeologi; Arkeologi
Posted: 02/05/2017
Record ID: 2066146
Full text PDF: http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-296506


Abstract

The aim of this thesis is to investigate how discussions in archaeology and genetics influence the consensus on human origins and migrations in the South Pacific. By analyzing the genetic research on chicken- and sweet potato-DNA, I present a general overview of how genetics and archaeology shape the understanding of how humans have colonized the Pacific. By deconstructing a review on how the Pacific was settled based on aDNA, I analyze a geneticist’s perspective on archaeological problems. Through this analysis I suggest how archaeology should be approached on a theoretical level in order to be relevant in understanding human migrations in the Pacific. I propose that archaeology’s strength lie in interpreting material culture through an agency perspective in order to reach a dimension not obtainable by biological perspectives ; Syftet med denna uppsats är att undersöka hur diskussioner i arkeologi och genetik påverkar hur vi ser på mänskliga migrationer i Oceanien. Genom att analysera den genetiska forskning som gjorts på kyckling och sötpotatis ges en övergripande bild av hur genetik och arkeologi formar den förståelse som finns för hur människan koloniserat Söderhavet. Genom att dekonstruera en sammanställning av den genetiska forskning som gjorts på mänskligt DNA i Oceanien analyseras en genetikers synsätt på arkeologiska problemställningar. Genom analysen i denna uppsats föreslår jag hur arkeologi borde arbeta på ett teoretiskt plan för att vara relevant i hur vi förstår Oceaniens migrationsmönster. Jag föreslår att arkeologins styrka ligger i att tolka den materiella kulturen genom ett agency-perspektiv för att komma åt en dimension av migrationsproblematiken som inte går att nås genom biologiska perspektiv.